Tack för dansen 2015!

”Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse” skriver Thomas Tranströmer. Så är det. För att hitta något gott och speciellt måste en våga kliva av från stigen. Men det är läskigt och obekvämt, tar tid och kostar pengar. Efter 44 år i livet vet jag ändå att det är så jag måste hitta mina gläntor. Jag har många gånger upptäckt det. När jag går snabbt, lite stressigt och hemmablint på en utstakad stig, då vet jag att det är dags. Trots att det verkar oroligt är det enda vettiga att snegla åt sidan, in i dungarna. Sträcka ut armarna, famla i snåren, kanske riva sig litegrann. Stanna upp och andas. Lägga sig i mossan, titta uppåt, lyssna inåt.

Jag provade att vara anställd som copy och projektledare på heltid under 2014. Det var roligt, kreativt, utmanande. Men jag lockades snart åt andra håll, ville mer och annat. Kände mig inte tillfredsställd över att ”bara” leverera vad andra beställt, jag längtade efter att skapa sånt som jag  inte visste att jag eller andra efterfrågade. Att utvecklas, uppfinna, upptäcka, gå vilse.

Så jag lyssnade på rösten som drog. Såklart var det pirrigt och otryggt. Men desto större glädje när jag kunde tacka ja till alla möjliga och omöjliga jobb och anta precis så vitt skilda utmaningar som passar en sjöman. När jag kunde ge mig hän utan att vara rädd för resultat och konsekvenser. Det är ju mycket roligare att låta lusten sätta färdriktningen. I alla fall för mig. Och teatern är fortfarande min största hamn. Det går inte att komma ifrån.

Vid sidan av regi, manusarbete och skådespeleri har jag under 2015 fortsatt mitt fina samarbete med Pondus Kommunikation bl.a. med en ny katalog om gymnasieprogram på Midgårdsskolan, boken om Väven (som skribent) och Child 10 – galan där jag, förutom att regissera galan, fick äran att skriva manus och coacha mångsysslaren Navid Modiri. Jag fick också chansen att jobba med Solja Krapu Kallio och Ingela Wall i föreställningen ”Dags för besiktning” – världens roligaste och modigaste estradpoeter.

Mia

2015 var också året då jag fick Region Västerbottens konstnärsstipendium på 75 000 SEK och Kulturrådets scenkonstbidrag på 160 000 SEK för att under 2016 göra föreställningen Under [är jag] bar tillsammans med Charlotte Lindmark.  Föreställningen har premiär i september 2016 men jag har redan nu börjat skapa karaktärer som kommer att dyka upp i showen – de skapas inför öppen ridå på Instagram där jag också dansat för Stina Wollter och alla kroppars rätt att vara under hashtagen #dansaförstina. Vilken befrielse! (Läs till exempel mer här om detta)

Såklart fortsatte jag att undervisa elever i presentationsteknik vid Umeå Institute of Design. (Designhögskolan har rankats som en av världens bästa designutbildningar av bl.a. Business Week, iF och red dot. Studenter och lärare kommer från hela världen, just nu 31 olika länder, och gör Designhögskolan till en internationell och inspirerande mötesplats för kreativa människor.) Och där får jag möjlighet att vara varje år i maj och juni månad! 

Så nominerade jag mig själv till den åttonde stolen i  Umeågalans arrangörsgrupp – ett fantastiskt lustfyllt uppdrag som gett både kontakter, inspiration och möjligheter att påverka. Jag vill ju lära mig nya saker och ta emot min omvärld. Men också dela med mig av mina värderingar, mina tankar för att på så sätt delta aktivt i positivt förändringsarbete. Och framförallt fick jag vara med och prisa alla fantastiska människor, det är ju ofta roligare att ge julklappar än att få dem…

Som skådis jobbade jag tillsammans med forskaren och terapeuten Allan Wade vid flera tillfällen. Anlitad av Länstyrelsen i Norrbotten gästspelade vi i Luleå, Kiruna och Belfast. Allan Wade har tillsammans med sina kollegor på Centre for Response-Based Practice i Duncan, Kanada, utvecklat en metod för att hjälpa personer som utsatts för våld (framförallt våld i nära relationer). Med teaterns verktyg visade vi hur språk och bemötande gentemot en våldsutsatt är avgörande för i vilken utsträckning den utsatte kan behålla sin värdighet och gå vidare i läkningsprocessen.

2015 har på många sätt varit skrämmande och mörk i såväl Sverige som Europa med rasism, terrorism, mord. Krig och katastrofer har tvingat ut människor på livsfarliga resor. Men det har också inneburit större solidaritet och generositet. Jag kände starkt att jag ville bidra med något för att göra livet här och nu lite gladare, lite roligare, lite bättre för någon. Så under hösten 2015 och nu några månader i vår utvecklar jag metoder på Brytiga Böcker. I samverkan med bibliotekarier och kulturpedagoger i Umeå undersöker vi hur en kan arbeta antidiskriminerande, bryta begränsande normer och lyfta mänsklig mångfald med hjälp av litteratur för barn och unga. Så himla roligt, så himla viktigt, så stort och långsiktigt!

Sammanfattningsvis var 2015 ett ösigt och kreativt år med nya uppdrag, artiklar, priser, stipendier och massa kärlek. Mina önskemål inför yrkesåret 2016 är att:

  1. genomföra attraktiva och geniala utbildningar
  2. skapa teater som jättemånga vill se
  3. hitta nya gläntor
  4. gå på många galor i glamorösa kläder och guldfärgade skor

En kan ju alltid hoppas. 🙂

 

Mia dans
Enter a caption
Med blicken mot 2016 – det ser ljust ut tycker jag!

Posted in: Blogg